Dom mot gårdsrånarna – ett avslut för rånoffren

Den 13 januari inledde rånarna sin brottsliga resa hemma hos Leif Sjögren i Fuglie, utanför Trelleborg. Under de följande veckorna begicks grova rån och rånförsök hemma hos äldre personer i Tomelilla, Borrby, Löderup, på Högestad gods och slutligen hemma hos Ove och Rut Andersson i Vollsjö den 30 januari. Samma kväll greps de misstänkta rånarna och rånen upphörde.

– Det var bra att de blev tagna. Det är ju för hemskt. Att man inte kan få vara i fred i sitt eget hus, säger Ove Andersson, Vollsjö.

Han är mannen som råkade mest illa ut av alla ligans offer. Han misshandlades så svårt att han stundtals förlorade medvetandet.

Ove Andersson menar att minnena från rånet bleknat under de månader som förlupit.

– Man försöker ju glömma. Men under rättegången kom allt tillbaka.

I rättssalen fick han åter se bilderna på hans eget ansikte som togs efter rånet.

– Kors i Jesu namn vad jag såg ut. Och ont hade jag i nära en månad efteråt, säger Ove Andersson.

Under rånet knivhotades hans fru och själv blev han slagen och sparkad upprepade gånger. Även om båda blivit väldigt försiktiga, och lägger märke till varenda bil som passerar gården, har de aldrig någonsin funderat på att flytta.

– Nej, så rädda har vi inte blivit. Min påg bor upptill. Vi tänker inte flytta härifrån.

Att rättegången varit jobbig skriver även Leif Sjögren i Fuglie under på.

– Nu satt vi ju inte inne i rättssalen utan var med via länk. Det hade nog varit ännu värre att va i samma rum som dem, säger han och menar att händelsen satt sina spår.

– Kroppen har läkt, det är på insidan såren sitter kvar. Men livet måste gå vidare, även om man har ändrat sitt sätt att leva. Jag är uppvuxen med öppen ytterdörr och bilnycklarna sittande i bilen. Så är det inte längre, säger han.

Efter rånet var han och hustrun upptagna av polisförhör och tekniska undersökningar. Samtidigt fortsatte rånarna sin turné.

– Det är klart att det kändes i magen när man hörde att andra råkade ut för samma sak som vi.

Hemma hos Leif Sjögren asade rånarna ut ett 250 kilo tungt kassaskåp. Deras plan var sannolikt att öppna det ute på gårdsplanen.

– De frågade mig efter en kofot. Jag vore väl en väldigt dålig bonde om jag inte hade en kofot, men jag hade ingen inomhus, så jag sa nej, minns Leif.

Nu är kassaskåpet åter på sin plats, golvet lagat och toalettdörren, som rånarna slog sönder, är utbytt.

– Försäkringsbolaget har hjälpt oss, men vi passade på att måla om för egna pengar, när vi ändå behövde tömma huset. Det har blivit riktigt fint.

Han hoppas att rånarna kommer att dömas till långa fängelsestraff. Kvinnan i trion har han dock tänkt en del på.

– Hon var bara 18 år vid tiden då rånen begicks. Henne känner jag hopp för. Jag vill tro på människan och om hon kommer i en ny miljö tror jag det kan gå henne väl. Männen vet jag inte vad jag ska säga om. Den ena hade precis kommit ut ur fängelse när han fick kvinnan att ringa på min annons. Han fortsatte med brottslighet direkt. Och den andra killen, han var ingen snäll människa, säger Leif Sjögren.