Drograttfyllorna ökar

– Tveksamt om den nya lagen ger någon större effekt. Många rattfyllerister har tyvärr kommit till en gräns där de struntar i regler och påföljder. De chansar och kör.

YA träffar polisinspektör Ingmar Andersson, 64 år, och hans kollega, polisassistent Anders Jacobson, 27 år, under en lunchrast i Tomelilla. Vi har parkerat vid bensinstationen mitt emot Bo Ohlssons. I korsningen intill rusar trafiken förbi i högt tempo. Antagligen har vi sett någon rattfyllerist på vägen hit, statistiskt sett möter man ju en var tjugonde minut. Då räknas även drograttfyllorna. Det är främst denna, sistnämnda kategori som ökat under Ingmar Anderssons fyra decennier som polis.

– Amfetamin har blivit allt vanligare. Samma med cannabis, som kan spåras ganska länge efter berusningstillfället.

– Något sållningsinstrument för droger finns inte, polisen måste agera utifrån intuition och tecken i förarens beteende. Därför antar vi att mörkertalet är omfattande, säger Ingmar Andersson.

Anders Jacobson instämmer.

– Jag är visserligen ny i polisyrket, men att det finns ett stort mörkertal vad gäller drograttfylleri, det är även min uppfattning.

Alkohol, då?

Ingen större förändring, konstaterar Ingmar Andersson. Skrämmande många sätter sig bakom ratten när de druckit, trots att gränsen för rattfylleri sänktes rejält redan för 20 år sedan, från 0,5 till 0,2 promille.

– De som bor på landet syndar mer än stadsborna, eftersom man är mer beroende av bilen. Men det finns ingen typisk rattfyllerist. Det här förekommer i alla samhällsskikt, rätt över hela linjen, säger Ingmar Andersson.

Under lördags- och söndagsmorgnar fastnar en hel del ”dagen efter-fyllerister” i polisens kontroller, likadant när det varit VM-fotboll eller någon viktig hockeymatch på tv.

Statistiska toppar infaller på midsommardagen och nyårsdagen. Det är inget nytt.