Ett koleraminne vid Revhusen
Vi har ett koleraminne mellan Revhusen och Tobakshejdan, där nu färjorna har tilläggsplatser. Jag talar om Karantänen, ett par träkåkar byggda 1849.
Koleran hade då gjort sig påmind i grannlandet och spred sig över sundet på 1850-talet. Kulmen nåddes 1853 då ett par hundra personer i Ystad dog i farsoten. De begrovs där ute i sanden men flyttade i senare tid in till vigd jord på gamla kyrkogården.
Innan Karantänen byggdes hade man etablerat kolerasjukhus i bland annat Surbrunnsparken och Lancasterskolan. Som emellertid inte ansågs tillräckliga för att ta hand om alla, i ökad takt insjuknande. Därför byggdes Karantänen. När farsoten bedarrat kunde staden lösa in byggnaderna, som staten låtit uppföra, för 4 100 riksdaler 1858. Man byggde med tiden om husen för skol-ändamål 1927, senare igen till bostäder.
En av de sista som bebodde Karantänen var på 1960-talet Gösta Nilsson. Han berättade då för mig att han ibland uppfattade det som en kuslig boendemiljö. På tomten fanns ett bårhus i tegel där man bland annat obducerade självmördare.
– Ej att undra på, sa Gösta Nilsson, att vi barn blev skakade när det i kulna kvällar var dags att springa hem från lekplatserna i hamnen.
När området på 1960-talet i anspråkstogs för hamn-utbyggnaden, skattade allt åt förgängelsen. Hela rasket revs 1966. Sövdekonst köpte en av byggnaderna och har i denna inrett en utställningslokal.
Numera är hela området vikt åt färjetrafiken, liksom för övrigt det mesta av Revhusen och hela Tobakshejdan, idyller som för evigt utraderats...
Arne Lang
