För honom existerar inga fula ord
Ystadsbon Bengt Dagrin vet det mesta om de ord som kallas fula. Hans bok Fula ordboken kom med första upplagan som innehöll omkring 2 500 ord redan 1985 och när den femte upplagan med namnet Stora fula ordboken kom 2004 fanns där drygt 10 000 ord med inriktning på sex, snusk, kön och svordomar.
- Den första var den svåraste. Jag fick gå igenom gamla ordböcker, läsa mycket skönlitteratur och hitta orden, berättar han.
- I och med att jag gav ut den första boken fick jag läsare. Det är mycket tack vare dem jag fått fler ord.
Första upplagan är den som gått bäst. Sammanlagt har ordböckerna sålts i omkring 75 000 exemplar.
- Min avsikt är dels att roa och dels att få människor att förstå orden, säger Bengt Dagrin.
Intresset för ord som kallas fula kom tidigt. Som liten pojke i Örebro blev det en örfil när han sa pissa, men en klapp på huvudet för kissa. Det fick honom att börja fundera på ordens betydelse, framför allt de ord som på olika sätt inte anses fina.
Han propagerar inte för att man ska använda fula ord. Tvärtom tycker han att man ska vara försiktig med dem.
- I och med att man använder en svordom mycket slits den ut och får ingen kraft i sig, säger Bengt Dagrin.
- En människa som svär i var och varannan mening är inte rolig. Lika tråkigt är det att höra någon som lägger in ett "liksom" hela tiden.
Bengt Dagrin tycker inte att ett flitigt användande av svordomar och andra fula ord tyder på mer frigjordhet hos användaren än det är hos den som är pryd och gör allt för att slippa höra orden.
- Det är lika illa att använda de här orden i tid och otid som andra. Ett hyfsat språk är ett språk som är varierat, säger han.
- Man måste tänka på vem man adresserar dem till.
Vilket ord uppfattas som värst i dag?
- Jag tror att hora är det värsta skällsordet man kan använda i dag.
Men ordet har inte alltid varit det. På 1100-talet finns en latinsk form av ordet dokumenterat med betydelsen käresta.
- Sedan har det hänt något med ordet som gjort ett det hamnat i vanrykte.
Och det är sånt som han är intresserad av och engagerad i. Han är en folkbildare som gärna lägger ut texten och delar med sig av sin kunskap. Tjej är ett annat ord där värderingarna skiftat genom åren. När det kom betydde det dotter, sedan blev det hora och på 1930-talet ung flicka.
- I dag används det om kvinnor långt upp i åren.
- Man ska vara rädd om värstingarna. De talar precis om vad det är.
1 031 ord för det kvinnliga könsorganet och 1 382 för det manliga finns med i senaste upplagan av ordboken. Fler kommer i nästa.
- Det är män som hittat på de flesta orden. Det kan vara svårare att benämna något är platt än något som står, säger Bengt Dagrin.
Ett fult ord i en krets är helt accepterat i en annan. Invandringen har gett oss en hel rad nya svordomar från andra kulturer.
- Söderut har man mer sexuella svordomar. Det berikar språket.
Författarbanan startade 1976 då han med hjälp av Författares bokmaskin gav ut debutboken "35?! - då blir det fan inte lätt". Då svarade han för allt arbete utom tryckningen.
- Jag var försiktig och tryckte den i 500 ex. På den tiden var biblioteken mer på hugget. De tog in över 600 ex så jag fick trycka en ny upplaga på en gång.
Fram till pensioneringen arbetade han i tunnelbanan i Stockholm där han efter en kort tid som spärrvakt förverkligade en pojkdröm och fick köra tågen. Där väcktes hans intresse att skriva om ett annat förbjudet ämne - graffiti
- Jag samlade allt material jag kunde hitta.
Han ville dokumentera grafittin, men några såg det som propaganda för klotter. Det gick så lång att personalchefen på lokaltrafiken i Stockholm bad honom att ligga lågt.
Lusten att skriva har han alltid haft, även om debuten dröjde.
- Jag insåg ganska snabbt att någon skönlitterär författare är jag inte. Jag inser min begränsning.
- Jag är ensam författare i Sverige som hållt på med samma bok i 25 år.
Med åren har han förlängt sitt namn genom att sätta dit ett G mellan Bengt och Dagrin. Han tyckte att de båda namnen kändes för tunga efter varandra.
- G:et står för Gösta, berättar han.
I Ystad hamnade han vid pensioneringen. Efter 40 år i Stockholm, 30 av dem som tunnelbaneförare, tyckte han att klimatet blivit väl tufft i huvudstaden med våld och hot.
Ett litet sommarhus i Haväng hade gett honom och sambon smak på Skåne. När de då sökte en riktig bostad kom de till Ystad och det var kärlek vid första mötet.
- Här ska i bo sa vi. Vi såg havet och de fina korsvirkeshusen, berättar han.
- Det har vi aldrig ångrat. Jag tycker att jag blivit väl mottagen.
Handbollsintresset fanns redan. Han fick snabbt ett favoritlag här i IFK Ystad.
Och då finns det naturligtvis ett riktigt fult ord.
YIF…
Per Nilsson
