Fredrik Sjöstrand: Mannen i svart är oumbärlig under julen
I förra veckan intervjuade jag operastjärnan Rickard Söderberg om julmusik.
Ystadsborna kunde senast höra Söderberg i sommarens ”Glada Änkan”, men anledningen till intervjun var att han nu ger ut sin första julskiva, ”Make the Yuletide Gay”.
Det här är ingen recension, men jag har svårt att värja mig från de maffiga arrangemangen. Det är verkligen en platta med extra allt. Ingen ljudkuliss för köpcenter, utan högtidsmusik för en anläggning som pallar hög volym.
Hursomhelst, vi pratade om favoriter i julsammanhang. Rickard Söderberg framhöll Barbra Streisand, Natalie Cole, Barbra Hendricks, Doris Day, Bette Midler och Vera Lynn.
Vi enades, förstås, om Jussi Björling. När det gäller klassisk musik spelas den brittiske tonsättaren John Rutter mycket hemma hos oss. Passar särskilt bra till julfrukostar, jag vet inte varför.
Dean Martins plattor har spelats hos oss i flera jular – särskilt vid julklappsinslagning och pyssel – men det har vi fått sluta med nu. Dottern tycker att det låter som om Donald Trump sjunger.
Hon medger att hon inte hört den tillträdande presidenten sjunga, ”men det är så här jag tror att han låter, så stäng av!”.
Och visst behövs det färre gubbar i julmusiken, som på de flesta andra platser.
Hon och brorsan gör dock undantag för Hasse Andersson, som i år gett ut ”Feliz Navidad”.
Jag har aldrig gillat José Felicianos låt, men Hasse gör den faktiskt till sin.
Som barnen uttrycker det: ”Pappa, han sjunger ju på spanska, engelska OCH skånska!”.
Någon som gjort mäktiga jullåtar är kanadensiska singer-songwritern Martha Wainwright. Men mäktigast av alla är väl ändå Darlene Loves klassiska ”Christmas (Baby Please Come Home)” från 1963.
Rickard Söderberg älskar Ella Fitzgerald, och jag med. Hon har låtar som passar till precis alla stunder under julen. Ella är verkligen allroundfavoriten.
Men ska jag bara välja en jullåt så blir det en gubbe ändå. När mannen i svart, Johnny Cash, bjuder på sin tryggaste julkram i ”Silent Night”.
Och om vi nu ska nörda ner oss; inte den från ”The Christmas Spirit” från 1963, och absolut inte den på ”The Johnny Cash Family Christmas” från 1972, och – för guds skull – inte någon av steel guitar-versionerna!
Nej, det måste vara den magiska, avskalade ”Silent Night” på albumet ”Classic Christmas” från 1980, om ni frågar mig.
Julmyset finns i detaljerna.
