"Fullt krig" i sydöst
Värnpliktige Philip Ekman håller fortet med hjälp av en ksp m/58, som är Lv6-enhetens förstärkningsvapen. Bild: Sprisse Nilsson Just nu har hundratals soldater från det halländska regementet intagit position i Ystad med omnejd. Från Svarte i väster till Kabusa i öster. Deras huvudsakliga uppgift är att skydda hamnen som ett led i den stora försvarsövningen Dubbeleken. Ute vid Tingshög finns de riktigt grova pjäserna, robot 97 med räckvidd på fyra mil. Philip Ekman och 15 av hans kamrater utgör en eldenhet vid fjärde bryggan i Sandskogen. Stativet med robot 90 är placerat på fortet. I dungen en kort bit därifrån står vagnen med stridsledningen. - Vi jobbar under förutsättning att motståndaren angriper med flygplan av enklare slag. Varje enhet är dessutom utrustad med AK 5 och förstärkningsvapen i form av ksp m/58, berättar överstelöjtnant Stefan Jönsson. Philip Ekman har fattat post vid fjärde bryggan vid Ystads Sandskog. I luften cirklar både jetflyg och propellerplan. Övningsobjekt för skytten Niels Selling, som lyckas "pricka ner" det mesta. Och det handlar om korta reaktionstider. Några sekunder - sen är det över. - 26 träffar hittills av 28 möjliga, deklarerar han stolt. Hans chef, överstelöjtnanten, är mycket nöjd med insatserna. Men att soldaterna kan skjuta är ingen nyhet. Gänget vid fjärde bryggan muckar till påsk och har redan visat utmärkta prov på militära färdigheter. Bland annat i möte med riktigt kvalificerat motstånd, svenska flygvapnet, så sent som för två veckor sedan. - Dubbeleken är deras slutövning. Nu fokuserar vi inte i första hand på att få ner flygplanen, utan att få samträna med övriga förband, förklarar Stefan Jönsson. Nils Selling i stridsledningsvagnen är dåliga nyheter för motståndarna. 26 träffade flygplan av 28 möjliga inger respekt. Lv 6 håller fienden i schack till och med i kväll, tisdag. Då avseglar Gotlands mekaniserade förband P 18 från Ystad. - Vi ska se till att hamnen är hel och att gotlänningarna kommer helskinnade härifrån. På onsdag förmiddag är Dubbeleken slut för vår del, säger Stefan Jönsson. I Ravlunda vibrerar marken av det dova mullret när fyra pansarbandvagnar närmar sig. Vagnarna, som tillhör det värmländska artilleriregementet A 9 i Kristinehamn, är ombyggda för eldledning av grupper som hanterar granatkastare. Douglas Nilsson, Hörby och Fredrik Schöniger, Jönköping på post vid minigolfbanan i Sandskogen. Varje grupp består av minst sex man. Granatkastarna är utplacerade på Ravlunda skjutfält, där de värnpliktiga ska bekämpa anfallande soldater med spränggranater, medan hårdmålsgranater används mot stridsvagnar och pansarskyttefordon. - Vi kan också använda rök- och lysgranater, säger Rickard Kristoffersson, chef för lednings- och sensorkompaniet. Granaterna har normalt en räckvidd på 6,5 km, men under slutövningen på Ravlundafältet begränsas skjutningen till cirka 1,5 km. Chefen för A 9, överste Göran Mårtensson, ser nöjd ut: - Detta är en bra övning. Här kan vi öva samordning med andra arméförband, såsom mekaniserade förband, luftvärn och ingenjörsförband. - För de värnpliktiga är detta också en ny miljö, eftersom vi normalt övar i Älvdalen, tillägger överste Mårtensson. Artilleriet skjuter från gamla A 3 i Kristianstad och Ripafältet utanför Åhus. Granaterna viner genom det skånska luftrummet och landar på skjutfälten i Ravlunda och Rinkaby, där de med hög precision ska träffa målen.
