Gerhard Nordström visar sitt porträtt av Ernst-Hugo

Ystads teatergigant ser godmodig ut, ögonen är nyfiket granskande under de tunga ögonlocken och munnen har antydan till ett leende.

Så minns Gerhard Nordström vännen Ernst-Hugo Järegård som han träffade som ung och som han hela livet höll kontakt med.

– Det här är inget rollporträtt av honom med den diaboliska blicken. Han var privat en umgängsvän, han var väldigt älskvärd. Det var på scenen som han fick vara så jävlig, säger Gerhard Nordström vars syster Karin var gift med Ernst-Hugo Järegård under alla år.

Förlagan till porträttet, som är beställt av Ystads kommun och som ska hänga på teatern i stan, är ett svartvitt fotografi, taget när Ernst-Hugo Järegård var i 30-årsåldern.

Gerhard Nordström berättar att det är hans syster Karin och sonen Johannes Järegård som skickat ner en bunt fotografier på Ernst-Hugo Järegård till honom. Sedan i maj har han målat porträttet. Gerhard Nordström målar, målar över och ändrar. Konsten är att få kontakt med den porträtterade, vilket i det här fallet var lite besvärligt.

Men det senaste halvåret har Ernst-Hugo Järegård upptagit Gerhard Nordströms tid. Han säger att han har fört ett långt samtal med sin gamle vän.

– Ögonen och munnen är jobbigast, där ligger vårt sätt att uttrycka oss.

Gerhard Nordström vet vad han talar om. Han älskar att måla porträtt och räknas till en av våra främsta porträttmålare. Han har målat hundratals beställningsporträtt av bankdirektörer, politiker och finansmän. Den första han målade av var sin farmor. "Nu dödar du farmor", fick han höra. Men så illa gick det inte.

Även under det progressiva 60- och 70-talet fortsatte han att måla porträtt, även om han gjorde det i hemlighet. I själva verket var porträtten ett sätt att finansiera Gerhard Nordströms mer samhällskritiska konst, avslöjar han.

Gerhard Nordström träffade Ernst-Hugo Järegård när han var ung elev på Malmö stadsteater. Det var i slutet av 1940-talet. Då var Gerhard Nordströms syster Karin stjärna. Ernst-Hugo Järegård uppvaktade henne.

Gerhard Nordström hade varit i Paris, kom hem och skulle övernatta hos systern. Då var den unge skådespelaren där. Han presenterade sig teatraliskt :

– Mitt namn är Ernst-Hugo Järegård .

Han och Gerhard Nordström blev strax vänner.

Ernst-Hugo Järegård gjorde karriär och lämnade Ystad. Han närde en hatkärlek till sin barndomsstad.

– Han kunde tala illa om småborgarna och militärsocieteten. Det var viktigt att visa upp sig och synas. Gerhard Nordström minns att Ernst-Hugo Järegård berättade att när han tagit realexamen gick han och pappan upp och ner längs gågatan för att visa den nya mössan som man fick vid examen.

Men Ernst-Hugo Järegård kom tillbaka till Ystad på somrarna för att träffa sin familj.

Under debatten om hur Ernst-Hugo Järegård ska hedras har många olika förslag framförts. Någon har velat att Ernst-Hugo Järegård skulle porträtteras i helfigur med slängkappa och slokhatt. Han hade också en image av klädsnobb. Men enligt Gerhard Nordström skydde Ernst-Hugo Järegård offentligheten, de stora utspelen sparade han för scenen. Viserligen klädde han sig väl, men det var alltid hustrun Karin som valde slipsar och var smakråd.

Det är den private, vänkäre Ernst-Hugo som tittar på oss när vi träffar Gerhard Nordström i vardagsrummet som vetter mot Stortorget. Stämningen i rummet, med en kristallkrona i taket och körsbär upplagda som ett stilleben på ett fat, andas tidigt 1900-tal och skulle säkert tilltala den avporträtterade.

Nu ska Gerhard Nordström tillsammans med konstmuseets chef Yrr Jonasdottir bestämma när och på vilken vägg som tavlan under högtidliga former ska avtäckas på teatern. Men först ska Gerhard Nordström hitta rätt ram. Han tänker sig något stilfullt, en smal guldram. Det ska säkert passa.