”Jag är redo för en ny fas”

1 Hur känns det att gå i pension?

– Kluvet. Å ena sidan känns det skönt att komma ifrån min jobbvardag, där jag har ett stort ansvar i hanteringen av utsatta människor som har många problem. Å andra sidan så kommer jag att sakna det, eftersom jag ägnat en så stor del av mitt liv åt detta. Att få ta del av människors utveckling och växtkraft när de lyckas lämna svåra omständigheter, droger och alkohol bakom sig – det har gett mig så mycket glädje.

2 Hur kom det sig att du intresserade dig för sociala problem och missbruk?

– Min far var alkoholist. Det ledde väl in mig på den här yrkesbanan, även om jag faktiskt inte själv insåg det förrän långt efteråt. Det finns väl inga tillfälligheter i livet. I mitt jobb så har nog mina erfarenheter under barndomen varit en tillgång, på så vis att jag har en förståelse för de krafter som är i omlopp i ett missbruk. Jag vet vilka motkrafter som måste mobiliseras och är jag är ödmjuk inför de svårigheter som människor möter när de ska lyfta sig ur ett beroende. Jag blev också tidigt intresserad av människor, samhällsfrågor och politik.

3 Lyckades din far lämna missbruket bakom sig?

– Nej. Han dog i en tågolycka när jag var 16 år.

4 Du började jobba med socialt arbete på 70-talet. Hur var det?

– Det var ju då som lämnade man de gamla förmyndarlagarna och synsättet att människor skulle disciplineras, och införde ett helt nytt arbetssätt som byggde på frivillighet. Det påverkade mig oerhört. Jag kände en stor personlig drivkraft för att arbeta mitt i en samhällsförändring, inte minst då jag varit aktiv i SSU och protesterna mot Vietnamkriget.

5 Du har arbetat på Rådgivningsbyrån i Ystad sedan 1976 och varit enhetschef sedan tidigt 90-tal. Hur har missbruket förändrats?

– När jag började här var det stora problemet alkohol och då främst bland medelålders- och äldre män. På 80-talet kom narkotikan in på allvar bland socialt utsatta ungdomar. Under denna tid började fler kvinnor söka hjälp för alkoholmissbruk. I mitten av 90-talet såg vi de första tecknen av ett massivt experimentellt missbruk bland unga, av ecstasy, cannabis och amfetamin. Då startade vi vårt ungdomsteam.

– Från 90-talet har andelen kvinnor som söker sig till oss ökat. Andelen ligger i dag på 30 procent. Bland ungdomar förekommer nu mycket cannabis och den syntetiska drogen som kallas spice. Att subutex och metadon, som används lagligt vid avvänjning, flödar ut på den illegala marknaden är också ett allvarligt problem.

6 Kan du inte ibland misströsta och tänka: ”Att folk aldrig lär sig?”

– Jag är nog inte typen som misströstar. Men visst, det är väldigt många som vi har följt genom åren som inte har klarat sig. Som har dött en alldeles för tidig död. Missbruk är en dödsbringande sjukdom. Men det viktiga är att vi har klarat fler människor än vi har förlorat. Jag har också känt Ystadspolitikernas stöd under hela resan. Det är nog därför som jag har stannat här så länge.

7 Är det något som skrämmer dig med att gå i pension?

– Inte skrämmer mig. Jag känner mig redo, men visst blir det en utmaning att hitta något meningsfullt att göra i denna nya fas. Jag tänker i alla fall inte hänga på golfbanor.

8 Har du några konkreta planer nu?

– Jag ska resa till Katmandu i Nepal i höst och vara där några veckor. Himalaya, det okända och främmande lockar mig. Jag ska tillbringa lite tid på ett buddistiskt ställe där. Inte för något religiöst sökande, utan för att ge mig tid att reflektera.