Annons

”Jag vågade inte sova och fick fysiska problem”

I sju års tid misshandlades Anna psykiskt av sin man. Hon fick inte träffa släkt eller vänner, inte tilltala eller se på andra män och isolerades totalt. Ofta väcktes hon mitt i natten och krävdes på svar om hon tittat på andra män.
Ystad • Publicerad 14 augusti 2014

– Kanske hade allt stoppats tidigare om jag blivit fysisk misshandlad. Det syntes ju inte på utsidan vad som hände i vårt förhållande.

Det säger Anna som efter många år nu kan leva ett normalt liv. Men processen har varit lång och psykiskt mycket slitsam.

Annons

Allt började med att hon träffade en 15 år äldre man vilket slutade med att hon gjorde slut med sin dåvarande man. Till en början var allt fint och kärleksfullt. Men långsamt och gradvis isolerades Anna.

– Han var extremt svartsjuk och tvingade mig att titta bort om jag mötte en man på gatan. Gradvis lyckades han få mig att tro att jag inte klarade någonting själv, berättar hon.

Vänner försvann

Genom att få Anna att tro att han skulle klara av allt åt henne blev hon allt mer passiv. Vänner och släktingar försvann, mannen blev hela hennes värld. Men vid ett tillfälle när hon besökte en vårdcentral började en kvinna fråga henne hur hon mådde egentligen.

– I början slog jag ifrån mig. Men hon gav sig inte och vi träffades flera gånger utan att han visste om det. Hon såg direkt att något var fel.

I det skedet trappades det psykiska våldet upp kraftigt. Mannen förbjöd henne att träffa den nye vännen och det hände allt oftare att mannen väckte henne om och om igen.

– Till slut vågade jag inte sova och började få fysiska problem. Jag vågade inte säga emot, allt blev väldigt hotfullt, berättar hon.

Till slut fick hon en kollaps och hamnade på akuten. Den nye vännen tog då med henne till Kvinnojouren i Ystad.

Möten stärkte

Efter många samtal med andra kvinnor i samma situation började hon förstå.

Annons

– Det är så mycket skam förknippat med att bli misshandlad, fysiskt eller psykiskt. Man tror att allt är ens eget fel, man inser inte hur illa det faktiskt är, säger hon.

Mötena på Kvinnojouren stärkte henne att våga ta det stora steget. När mannen återvände efter en resa sa Anna att hon ville skiljas.

– Då hotade han att ta livet av sig och allt blev väldigt svårt. Men jag stod på mig och fick enormt stöd från Kvinnojouren för att gå vidare, säger Anna.

Till slut frigjorde hon sig från den långa psykiska misshandeln. Det tog sju år innan hon kände att hon var så stark att hon kunde träffa en ny man.

– Han har inte haft det lätt. Jag hade så dåligt självförtroende och hade svårt att känna tillit för någon. Men nu är det mycket bättre, säger Anna.

I dag är hon 45 år och bor på en annan ort i Skåne. Hon driver ett litet företag och har ett normalt förhållande med sin man.

För henne är det i dag ingen tvekan om vad det är som driver en man att misshandla en kvinna.

– Allt handlar om makt och kontroll över en annan människa. Det är svaga människor som blir starka genom att ta makten över en annan människa, säger hon.

En viktig erfarenhet av den långa misshandeln är att hon i dag inser hur viktigt det är att någon lägger sig i.

– Om inte min nye vän ställt mig mot väggen och frågat hur mitt liv var hade jag nog inte levt i dag. Så jag vill verkligen uppmana alla som ser något att bry sig och ställa frågor.

– Det finns alltid hopp, det är aldrig försent att bryta något dåligt och farligt.

INTERNAL INTERNAL
Urban Nilmander
Så här jobbar Ystads Allehanda med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons