Lång kö till värderarna
Värdet var förstås intressant, men många var inte intresserade av att sälja utan ville bara veta mer om sina släktklenoder. Ruth Pehrson, Ystad, hade med sig en skål i silver.
Den hade inga stämplar, men hon visst själv en del om dess historik.
– Min mormor och morfar fick skålen i bröllops-present 1902 och den ska vara gjord i Amerika, säger hon. Den har använts som dopskål i släkten.
Värderaren Bernt Becker tog sig en titt på skålen och konstaterade att den troligen var gjord i koppar eller brons och att silvret sedan valsats på. – Nu är den lite sliten och bara värd någar hundralappar, men i bra skick kan man kanske få upp till en tusenlapp för den. Men den har förstås betydligt större affektionsvärde.
Hans Stöckel hade med sig ett skäfteträ i ek, som han fick veta lite om.
– Det är ingen ålder på den, utan den är från 1900-talet, säger Bernt Becker. man slog lin med den, men det var också en vanlig fästmangåva. Då var den ofta tillverkad av en duktig snickare och i bland målad av en kringresande kyrkomålare som signerat den. Charlotte Härstedt hade med sig en Rörstrandsvas som hon ville få värderad.
– Jag tycker själv mycket om den och vill inte sälja den men det är ju kul att få reda på vad den är värd, säger hon.
Nu fick hon inte det, eftersom värderaren behövde slå i en katalog och tiden var knapp. Hon skulle istället bli uppringd senare. Det fanns också möjlighet att få hembesök för värdering av större saker och möbler.
Trycket på värderarna var stort direkt vid starten klockan 11, men minskade vart efter tiden gick.
Kösystemet till de tre värderarna var i början kaotiskt, men folk väntade tålmodigt på sin tur.
Värderingsdagen dök upp i samband med planeran på en auktion i april, med visning i galleriet och utropen på Scalabiografen.
Bodhi Bjerregaard
