Lars Mohlin: Lars Mohlin: Livet i bubblan bäddar för konspirationsteorier
På Ystads Allehanda kan vi vara nöjda med valrörelsen. Vi har skrivit massor av nyhetstexter om valets hetaste frågor, intervjuat otaliga lokala politiker och presenterat partiernas valprogram i samtliga våra kommuner. Till det ska fogas en utökad och ovanligt livlig debattsida och lokala ledartexter.
YA-läsarna var välinformerade när de gick till valurnorna.
Även på själva valkvällen och -natten gjorde YA-journalisterna ett lysande arbete. Måndagens papperstidning saknade förvisso färdiga resultat på grund av smärtsamt tidig tryckstart och sen rösträkning men på webben flöt rapporterna från sydöstra Skåne in långt in på småtimmarna. Vi sände live-tv från partiernas valvakor och hela rösträkningen presenterades rekordsnabbt på nätet tack vare tekniskt samarbete med Valmyndigheten.
Under söndagskvällen och måndagen hade vi fantastiska trafiksiffror på nätet, ett gott betyg från våra digitala läsare.
Alla politiker kanske inte är lika nöjda med valresultatet, vilket är naturligt. Någon måste förlora. Dessutom är den parlamentariska situationen inte så lätt att hantera, varken i riksdagen eller i de flesta kommunerna.
Men att valets verkliga vinnare, Sverigedemokraterna, skulle vara mest missnödja är ändå förvånande.
SD i Ystad lät på sin Facebooksida antyda att det var något skumt med valresultatet. Detta trots att partiet gick kraftigt framåt och hamnade där opinionsundersökningarna förutspådde. På nätet florerar det diverse konspirationsteorier som går ut på att Jimmies gäng skulle blivit utsatt för valfusk i stor skala.
Resonemanget lyder ofta ”nästan alla jag känner röstar på SD så det är jättekonstigt att vi bara fick 17,6 procent”.
Vi lever alla i bubblor, så även jag.
Bland mina kontakter på sociala medier är det förmodligen mindre än en procent som röstar på SD. Någon avlägsen släkting eller gammal högstadiekamrat finns det förstås, men de är få.
Mina närmsta vänner tillhör så gott som alla välutbildad medelklass, de är journalister, politiker, jurister, författare, läkare, psykologer och så vidare. Hårt arbetande yrkesmänniskor, jag tror att det är sådana som brukar kallas ”självutnämnd pk-elit” av de populistiska agitatorerna.
Jag har svårt att tänka mig att någon av mina vänner röstade på SD, så visst lever jag i en bubbla där 17,6 procent av befolkningen inte är representerad.
Men trots det förstår jag varför mer än var sjätte svensk väljer att rösta på det partiet. De flesta av oss kan faktiskt sätta sig in i hur andra tänker och känner. Jag inbillar mig inte att alla tänker som jag eller mina vänner.
Om man saknar förmåga att titta utanför sin bubbla, om man verkligen inte förstår att andra människor lever andra liv än vad man själv gör, då är man definitivt olämplig som politiker.
