Tänkt som sockerbruk
Av okänd anledning var det dominanta kommerserådet C M Lundgren emot idén. Han ville i stället att man köpte svågern Guizelkes gård vid Tvettaretorget, där han haft garveri, för att där inrätta ett "Mindre sockerbruk". Vad nu detta skulle gagna fattighjonen?
Det gick så långt med dessa planer att man påbörjat ombyggnad och inredning, när kommerserådet dog 1852. Då vågade man tänka i andra banor vad gällde den så kallade fattigvården.
En kommitté tillsattes för att utreda möjligheten att skapa en arbetsinrättning. Ett lån på 6 000 riksdaler togs i Skånska Privatbanken 1854, eftersom det var ebb i stadskassan. En tomt utsågs i Norre Vång.
Här kunde man äntligen bygga inrättningen 1856. Den första investeringen gällde 56 spottkoppar! I viss mån hade man alltså redan då tänkt på hygienen. Andra "hygieniska artiklar", såsom vattenledning, fick man 1916 och elkraft först 1922.
Kvinnliga hjon fick syssla med spinneri medan gubbarna sågade ved och knackade makadam. De skötte även gatsopningen, som inbringade 1 500 riksdaler om året till inrättningens drift.
Den kom ju sedermera att kallas ålderdomshem. De nu mer än 150 år gamla byggnaderna finns kvar och ingår i lasarettskomplexet.