Torun Börtz: Piraten, New York och jag

I måndags var jag, å tjänstens vägnar, på min allra första Piratendag i Kivik. Fascinerades av den stora uppslutningen av åskådare, nynnade med i Kivikspolskan och njöt av det fina vädret.

Men en generande insikt gjorde sig påmind där jag satt hopkrupen bredvid bronsstatyn, i väntan på att fotografera årets pristagare. Och nu kommer den, bekännelsen med stort B: Jag har aldrig läst något av Piraten.

"Hur är det möjligt?" utbrister säkert en och annan. "Får man över huvud taget jobba på YA utan att ha läst Piraten?!?" frågar sig kanske någon.

Ja, hur har det här gått till? undrar även jag själv. För jag tycker ju mig veta det mesta om Österlens store berättare.

Böckerna stod i föräldrarnas bokhylla i Malmö, jag minns till och med hur ryggen på Bock i Örtagård ser ut. Jag har sett filmatiseringen av Bokhandlaren som slutade bada, kan frammana både Allan Edwall och Margaretha Krook utan större ansträngning. Kivikspolskan älskade jag att sjunga som barn och texten på gravstenen i Ravlunda kan jag utantill. Men - jag har aldrig läst någon av hans böcker.

Jag hoppas att ni förstår att det här är en bekännelse som sitter långt inne. Att erkänna något sådant här på Österlen torde vara som att åka till Paris och hävda att man inte vet vad en baguette är. Eller som att vara dykarinstruktör och erkänna att man är rädd för vatten.

Men jag tror det är som med New York.

Vissa företeelser är i sig så stora att man tror sig känna dem utan att man egentligen gör det. Även om man aldrig satt sin fot i New York har man en känsla av att kunna staden, efter att under otaliga tv-kvällar suttit i baksätet på någon polisbil som korsat Manhattan eller följt med Woody Allen på ångestfylld utemiddag. Men när man väl kommer dit - då infinner sig en märklig känsla av igenkännande, samtidigt som allt är sprudlande nytt.

Förmodligen är det en av anledningarna till min vita fläck på litteraturkartan: det känns som om jag vet det mesta om Piraten redan.

Men efter att ha varit i New York och fått bekräftat att jag egentligen inte visste ett skvatt om stan förrän jag varit där så torde det kunna bli samma aha-upplevelse med Piraten.

När jag väl blir färdig till att slå upp en av böckerna kommer jag att nicka igenkännande till alla jag möter: Franskan, Bombi Bitt, Krakow, Esping. Se miljöerna framför mig med tydlig skärpa - och ändå få uppleva något hittills okänt.

Så lagom till semestern har jag fått ett nytt resmål - en färd till Piratenland.