Tre kvinnor driver mötesplats

Mitt på fikabordet i det lilla personalköket ligger en sten med texten "Sorry, din tur". För ögonblicket är det dock kundfritt och två av kvinnorna som driver Lokalföreningen i Skårby sörplar förmiddagskaffe i lugn och ro.

– Stenen är förstås för att veta vems tur det är att resa sig nästa gång det kommer en kund. Men vi har kommit fram till att det löser sig så bra helt av sig självt. Vi behöver ingen sten, vi turas om ändå, säger Ingrid Månsson, 60, som med sina sexton års tjänst är den som arbetat längst på arbetsplatsen.

Butiksdörren plingar och hennes kollega Lena Nilsson, 48, närmast stormar ut i affären. Hon kommer snart tillbaka med den tredje medlemmen i Lokalföreningens kvinnliga trio, Linda Franzén, 37, som börjar skala av sina bylsiga vinterkläder.

– Bilen gick sönder så jag fick köra moppe från Bussjö hit. Tur att jag hade hjälm för annars hade väl öronen trillat av, huttrar hon och sträcker sig efter kaffet. Sedan januari i år är det Ingrid, Lena och Linda som själva basar över den anrika affären. Till Lokalföreningen i Skårby kommer man för att köpa hästfoder, taggtråd, några burkar färg eller kanske ett par nya arbetshandskar. Här finns vad lantbrukare behöver. Till och med femkilos hinkar med vitlökspulver.

– Man ger det till hästar med hosta. Och mot fästingar, säger Linda Franzén.

Lantbrukaren Kurt Kristoffersson från Snårestad stiger in i affären. Han är en så trogen kund att han även fått förtroendet att hoppa in och stå bakom disken ibland.

– Servicen, det är ju det fina med det här stället. Och inte bara när jag jobbar här, skrockar han.

– Nä nä, faktum är att servicen är nog bättre när jag inte står bakom disken. Här finns det mesta, och finns det inte i butiken så beställer tjejerna hem det.

I dag har Kurt kommit både för att sälja och för att köpa. Han levererar 20 säckar med björkved som Lokalföreningen säljer, och så ska han hämta några säckar kaninfoder.

– Det är mitt barnbarns kaniner men hon har dem hemma hos mig eftersom de är 27-28 stycken. De är fina må du tro. Utställningskaniner, säger han. De senaste årtiondena har bistra tider gjort att många familjelantbruk fått kasta in handduken och sälja av sina ägor. Som ett resultat säljer Lokalföreningen i dag mer foder för häst, hund och katt, och betydligt mindre för grisar och kor.

Men de nästan hundraåriga traditionerna är man stolt över.

– Vi har ju varit med i en bok som heter Där tiden står still. Vi tar det som en komplimang, säger Lena Nilsson. Den mest intensiva tiden på Lokalföreningen i Skårby är våren, då det ska sås och spridas gödning. Men november kommer inte långt efter då bönderna tar in sina djur och måste rusta stall och köpa foder.

Utanför butiken står en bilförare och ringer på pumpklockan. Lokalföreningen är byns mack. Dagspriset för bensinen står på en handskriven lapp i fönstret. Just i dag är det 12.14 kronor för en liter 95 oktan.

– Vi måste trycka på en knapp här inne för att bensinen ska flöda. Vi har fått göra så för att vi hade en del smitningar, säger Ingrid Månsson.

Bensinpumparnas nästan antika utseende gör det lätt att tro att de är för privat bruk.

– Det händer hela tiden. Det var inte länge sedan grannpågen som bott här hela sitt liv kom förbi och frågade om han möjligen fick handla lite bensin, säger Lena Nilsson.

Kvinnornas arbetsplats är en mötesplats och kundkretsen beskrivs som nära vänner.

– Vi är som en familj allihop, säger Lena Nilsson.

Ingrid Månsson minns sin första arbetsdag för sexton år sedan:

– Då kom en äldre farbror in och bad mig slå upp en viss sida i dagens Ystads Allehanda och läsa en viss artikel högt. Det gjorde jag och han tackade vänligt, handlade lite och gick igen. Som man säger: Allt för kunden. Den sociala biten är ju det som skiljer oss från de stora byggvaruhusen.

Anslagstavlan på Lokalföreningen är flitigt använd, de många lapparna skarvar över varandra. Någon hemsida har föreningen dock inte.

– Nej, nej. Det här ju där tiden står still. Där tar sådana saker åtminstone lite längre tid, säger Ingrid Månsson.