Stressade beslut straffar Ystad
I augusti 2019 kunde ledarsidan under rubriken ”Polens affärer angår Ystad” konstatera att det förelåg risk att EU-bidraget på omkring 250 miljoner kronor skulle frysa inne om Polen inte satte fart på det utlovade projektet med gas-färjor. Färjornas tillkomst är själva grunden för EU-projektet ”Uppgradering av lastkapaciteten och LNG bunkring på den maritima länken mellan Świnoujście – Ystad”.
Mitt i ett pågående maktskifte efter valet, från Kent Mårtensson (S) till Kristina Bendz (M), drevs hamninvesteringen igenom för att Ystad inte skulle gå miste om bidraget. Moderaterna ville avvakta beslutet för att se närmre på finansieringen. Socialdemokraterna och Centerpartiet ville däremot klubba investeringen direkt. SD, som var för igångsättandet avstod från att rösta och därmed vann S+C-budgeten. Hamnbygget kunde sättas igång och delar av bidragen klirra in i kommunkassan.
Allt byggde dock på att polackerna skulle uppfylla sina löften och det i tid. Men medan Ystad lånade stort, tog emot bidrag och satte full fart med hamnutbyggnaden så vacklade den polska sidan i sina beslut om fartygsbygge. Det trots löften från Polens sjöfartsminister när grävskoporna tog de symboliska första tagen i Ystad hamn: ”De tekniska förberedelserna är nästan avklarade. I slutet av året börjar fartygen att byggas på polska varv” hände ingenting (YA 2 maj 2019). Då ska man veta att det i den ursprungliga avsiktsförklaringen, letter of intent, som undertecknades 2016 hette att fartygen skulle vara i full trafik 2019 (Sjöfartstidningen).
Nu står Ystad där med fullt utbyggd hamn, anpassad efter de polska önskemålen och EU:s lånekrav. Men några färjor syns inte till och EU varnar för att dra in sin del av finansieringen, inklusive den halva del som redan är utbetalad (YA 3 februari). Hamnchefen Björn Boström tror fortsatt på att polackerna kommer till skott och att EU-bidragen inte är hotade. Kommunstyrelsens ordförande Kristina Bendz låter något mer skeptisk men pekar på att även med bidragen har Ystad finansierat det mesta av miljardinvesteringen med egen upplåning. Och det väntar flera år utan några intäkter från de tilltänkta polska färjorna. Kommunen står med lån och räntor men utan ingående kassaflöde.
Det finns flera ingångar på det här. Varningarna för besluten kom från flera håll, inkluderat denna ledarsida. ”Förmår hamnverksamheten att försvara en upplåning på 700 miljoner kronor, lån som ska ligga kvar i kommunen? Hur realistiskt är det att bolaget klarar att leverera det nödvändiga resultatet för att försvara den ökade skuldsättningen?” skrev ledarsidan i samband med fullmäktigebeslutet.
Samtidigt är det lätt att förstå rädslan för att förlora bidragen från EU. Det hade förstås kostat Ystad rejält att stå utan dem. Här borde Ystad fått än mer stöd från svenska staten, regeringen och näringsdepartementet i förhållande till EU. Det är inte rimligt att lilla Ystad på egen hand ska ta risker som är beroende på hur en annan avtalspart agerar, i detta fall polska staten och dess rederier.
Det är inte heller rimligt att lägga ett sådant osäkert beslut i händerna på ett kommunfullmäktige i en liten kommun, och det under stor tidspress. Det handlar om infrastrukturinvesteringar som berör två stater och EU. Hela förutsättningen var felaktig. I dagsläget bör därför näringsdepartementet garantera att Ystad går skadeslöst, främst genom att agera mot Polen och EU för att säkerställa att åtaganden fullföljs och bidrag betalas ut, i andra hand genom att staten garanterar eventuella förluster. Det vore väldigt fel om Ystads invånare skulle drabbas av sämre skolor, sämre äldrevård, högre skatt och högre skuldsättning för något som ligger utanför deras kontroll. Och hur kritisk man än kan vara mot hamninvesteringen och riskerna med den är ändå hela dess syfte att gynna handel över gränserna, att stärka såväl Sveriges som Polens ekonomier. Det borde Ystadsborna ha betalt för, inte betala för.
